I liv efter liv tränar vi oss att reagera harmoniskt på de händelser vi utsätts för. De erfarenheter vi gör utvecklar oss som människor och art. Skapelsen pågår ständigt. Efter att jag har fått erfara livet i döden har jag släppt alla rädslor inför den. Även sättet att gå över känns mindre skräckfyllt. Jag har upplevt frihet från alla jordiska måsten och överheter, istället har jag upplevt att där råder en äkta jämlikhet. Prylar känns nu mindre viktiga, vi kan inget ta med oss. Där finns för övrigt allt vi behöver. Jag upplever att den prestige som jag tidigare känt är helt onödig att lägga energi på. Jag har under trance eller förhöjt medvetande upplevt det som jag beskrivit. För mig har skrivandet varit en resa i mitt innersta. Känslan av att vara ett med Alltet eller Helheten, gör att ingen del av denna helhet är mindre viktig eller värd än den andra. Att vi är olika på många plan, eller att vi står på olika utvecklingsnivåer, gör att Helheten blir fulländad. Jag har blivit medveten om att livet mellan liven är så kärleksfullt. Där finns så mycket glädje och gemenskap. .