Vad spelar det egentligen för roll vad man gör och vad man tänker, sådär till vardags? Vad spelar egentligen roll, när man redan vet hur det går? Om man heter Junior Thibodeau spelar det roll, då spelar allt roll. I Ron Curries bok spelar allting roll, och det värsta är att bokens huvudrollsinnehavare Junior redan vet om det. Redan som foster får han detaljerad information om världens undergång, med datum, klockslag och namnet på meteoriten som ska verkställa det. Sedan följer löpande information om saker som borde vara mer triviala, men som inte är det i en bok där allt spelar roll. Vi får följa den alltmer dystopiske Junior, hans familj och hans livs kärlek från den lilla staden i Maine där allting börjar, via Chicago och ett underjordiskt laboratorium fram till (tidens rand?) randen och där, på (tidens rand?) randen väntar den största överraskningen. Ron Currie har skapat en roman som i sig själv spelar roll, den är kvick, underfundig och eftertänksam. Eftersom den är så väl berättad så blir det omfattande tankegodset inte en belastning utan en tillgång. Han vet hur och var man använder humor.